Ideell sektor används ofta för att definiera verksamheter som ligger utanför privat och offentlig sektor. Det är en definition som innebär att sektorn omfattar ideella föreningar, ekonomiska föreningar, stiftelser och trossamfund.

• Ideella föreningar och deras förbund kännetecknas i huvudsak av ett ändamål, ett högre syfte och benämns allmännyttiga. De bygger på demokratiska principer och är en juridisk person. Skattemässigt gynnande och utan lagmässig reglering.
• Ekonomiska föreningar driver ekonomisk verksamhet som ska gynna medlemmarnas intressen där medlemmarna kan vara såväl fysiska som juridiska personer. Det intresset kan bestå i ett lägre pris, sänkta kostnader eller en anställning. Verksamheten bygger på lagen om ekonomiska föreningar där kooperativ, bostadsrättsföreningar är exempel på ekonomiska föreningar.
• Stiftelsen har varken medlemmar eller ägare. De äger sig själva och styrs av en stiftelseurkund som anger ändamålet med stiftelsen.
• Trossamfund är en sammanslutning – juridisk person - med ändamålet att bygga en gemenskap på religiös grund.

Utan att ta ställning till andra möjliga definitioner är vår bild att ideell sektor med alla dess skilda verksamheter och legala enheter verkar i en komplex miljö med en mängd frågeställningar att hantera utifrån skilda perspektiv. Det ställer i sin tur krav på ett mycket aktivt och utvecklande styrelsearbete inom ramen för det vi kallar goda styrning – Good Governance. Det är inte ovanligt att styrelsearbetet på nationell nivå eller förbundsnivå behöver ha en bred sammantagen kompetens och erfarenhet givet den komplexa kombinationen av uppdrag och perspektiv – föreningsbaserat (medlem), kommersiellt (kund), givet av samhället (medborgare). Det finns ofta ett konstruktivt och utvecklande spänningsfält mellan nationellt och regionalt/lokalt, mellan ideellt och affärsmässigt/kommersiellt, mellan statlig regelstyrning och fritt föreningsengagemang och mellan den professionella organisationen och förtroendevalda i styrelser. Det betyder vanligtvis på nationell nivå i något mer utvecklad form:

• Förbundets styrelse ska hitta balanspunkten mellan uppdragsgivarna, de anslutna föreningarna och deras mer decentraliserade perspektiv och förbundet med dess styrelse som ofta har ett mer nationellt och vissa fall internationellt perspektiv. Det finns ofta en pågående diskussion om balansen mellan det lokala/regionala och det centrala. En diskussion som vanligtvis tar sikte på var och hur det skapas mesta möjliga medlemsnytta.
• I vissa fall bedrivs även kommersiell verksamhet som, helt eller delvis, ligger i ett aktiebolag. Det ställer krav på förbundets styrelse att som ägare hantera bolagen på ett affärsmässigt sätt med respekt för bolagens syfte och mål men också utifrån aktiebolagens krav. Det är en styrningslogik som i viktiga avseenden skiljer sig från den mer ideella logik som gäller i den medlemsbaserade delen av verksamheten. Det är en typ av uppdrag som styrelsen ska hantera i en mer publik miljö med särskilda krav på redovisning och uppföljning.
• Ett samarbete med staten eller regioner och kommuner innebär också skilda perspektiv på hur verksamheten ska styras. Vi har offentlig regelstyrning som ska möta en mer målstyrd förbunds- och föreningsverksamhet. Det finns också ett möte mellan publik utvärdering och intern uppföljning som kan vara mer eller mindre problematisk. Det finns en avvägning mellan den egna friheten och integriteten och tillgången till offentliga resurser och möjligheten att förverkliga sitt ändamål.